Nu känner jag mig så opepp och sliten så jag orkar inte ens svara mamma om jag vill ha mat eller inte.
Stannade i Charlottenberg för träningen och för att massera Söffipröpp, tror hon blev nöjd. Hon lyckades knappt lyfta på rumpan för att dra med Jocke till centret, så godkänt fick jag nog.
Det tar på energin att vara iväg ifrån klockan 06.15 på morgon till klockan halv 8 på kvällen, lite senare kanske. Efter att ha varit på träningen och fått min "Hurpe"-skopåse så stannade jag ett tag vid sjön för att fundera och njuta av den uppfriskande känslan av att doppa fötterna i sjön. Att ligga på bryggan och stirra upp i den klarblå himlen är underbart lugnande speciellt när man hör det skvalpande vattnet under bryggan. Kanske rent av det jag behövde för stunden.
Det är så sällan man hinner stoppa upp och bara njuta av vad man har. Dagarna bara rinner förbi utan att man ens funderar på det. Snart är vi alla 20 år. Jag menar, 20 år. Det var inte längesen vi var 15 och rände runt här omkring och visste allt och ingenting om livet. Allt var ett stort frågetecken och allt var dimmigt. Vad ville man då? Vad vill man nu? Tror inte det blivit särskilt klarare.
Vad som inte hjälper mot frågetecken är åtminstone stress. Det hjälper ingen!
Stannade i Charlottenberg för träningen och för att massera Söffipröpp, tror hon blev nöjd. Hon lyckades knappt lyfta på rumpan för att dra med Jocke till centret, så godkänt fick jag nog.
Det tar på energin att vara iväg ifrån klockan 06.15 på morgon till klockan halv 8 på kvällen, lite senare kanske. Efter att ha varit på träningen och fått min "Hurpe"-skopåse så stannade jag ett tag vid sjön för att fundera och njuta av den uppfriskande känslan av att doppa fötterna i sjön. Att ligga på bryggan och stirra upp i den klarblå himlen är underbart lugnande speciellt när man hör det skvalpande vattnet under bryggan. Kanske rent av det jag behövde för stunden.
Det är så sällan man hinner stoppa upp och bara njuta av vad man har. Dagarna bara rinner förbi utan att man ens funderar på det. Snart är vi alla 20 år. Jag menar, 20 år. Det var inte längesen vi var 15 och rände runt här omkring och visste allt och ingenting om livet. Allt var ett stort frågetecken och allt var dimmigt. Vad ville man då? Vad vill man nu? Tror inte det blivit särskilt klarare.
Vad som inte hjälper mot frågetecken är åtminstone stress. Det hjälper ingen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar