Alla som känner mig vet om att jag har seriösa sömnproblem i perioder. Inatt är en sån natt. Därför har jag bestämt mig för att sluta störa Annie med mina vändningar fram och tillbaka och förflyttat mig till vardagsrummet och stängt in mig här. Jag har alltför många tankar som svindlar runt i mitt arma huvud.
Jag tänkte på att det snart är nyår, och varje nyår får jag panik för ett år till har gått och jag får noja över vad jag gjort och inte gjort. Jag tänkte på 2010. Vad har jag gjort? Vad har jag lärt mig? Det känns som att 2010 har hållit på hur länge som helst. Det verkar aldrig ta slut.
Mitt 2010 innebär resor till femtioelva olika länder, en förkylning som varade ifrån mars till augusti, en 55 timmar lång bussresa hem ifrån Spanien, studenten, flytt till Oslo, jag spelade min absolut bästa match som målvakt och tatuering. Det är vad jag kan komma på just nu, det är dom stora huvudsakerna i mitt liv. Jag reste och lärde saker om mig själv. Jag lärde mig att jag är extremt uthållig när förhållandena omkring mig inte är dom mest perfekta. Med det sagt så menar jag såklart resan till Spanien med Eda IF. Det var då askmolnet bestämt sig för att förstöra vår resa. Vi betalade 110.000 kr kontant och åkte buss genom Spanien, Frankrike, Tyskland, Danmark och Sverige. Jag lärde mig att det finns ingen idé att klaga när man inte kan göra något åt saken, egentligen så visste jag kanske redan om den egenskapen hos mig själv, men den blev extra tydlig på den resan.
Vi var tio personer som åkte till Kreta en natt i maj, det var också en resa i sig. Det var skönt att vara på rehabresa och sola ifrån halv 9 till 17 varje dag i 7 dagar. Speciellt var det perfekt i och med att vi hade haft det stressigt i skolan. Det jag mest av allt tar med mig ifrån 2010 är att det finns inget ställe som hemma, och när man är borta en längre tid eller man inte vet när man ska få komma hem, ja då uppskattar man känslan av att vara hemma.
Studenten är också en helt egen period i mitt liv. Det var självklart hur skoj som helst, men känslan efteråt var lite "är det allt?". Inte missförstå mig, det var bra, jag var hur lycklig som helst. Det var dock utkastningen i det verkliga livet som var lite... hård. Hela sommaren har jag sökt efter svar jag troligen aldrig kommer få genom att sitta på röven och titta rakt fram. Det var dock lite det jag behövde, jag laddade om mina batterier. Dom tre åren på Solberga var kämpiga med läxor, livet och allt däremellan. Där var någonstans där jag och Annie slog våra kloka huvud ihop och insåg att vi ville härifrån. Vi sökte oss därmed till Oslo och där är det vi befinner oss nu. Hela hösten har därmed gått hur fort som helst i och med flytten och allt i övrigt.
Det känns skönt att vara på egna ben, att inte vara hemma, men som jag tidigare sa, det finns inget ställe som är bättre än paradiset hemma.
Jag kan ju såklart inte glömma hur själva 2010 började, JVM i Torsby tillsammans med Maria Tillman. Det var tre dagar som satte mig i brann. Det var så underbart att se kära vänner ifrån skidskyttevärlden, att se hur långt dom kommit.
Åter till den där matchen en dag i januari. En inomhuscup som började väldigt tarvligt, ingen superdag för Anki. Men det vände dock väldigt snabbt. En match mot Ämtervik, redan ifrån början kändes det som att hela laget kände att det finns inte en chans att vi kan vinna den. Det var det slog slint i huvudet på mig. Det kändes som mitt självförtroende i mål reste sig som fågeln phoenix. Jag var outstanding (första gången jag kan säga det om mig själv), varje gång dom kom i anfall - det fanns inte en chans att dom skulle kunna ta ner mig. Att sedan få pris för bästa spelare och få stående ovationer ifrån en fullsatt hall är det mest adrenalinhöjande jag varit med om i år :) Det är en känsla som ingen kan ta bort!
Mitt 2010 har varit allt som alla andra år brukar bjuda på, sorg, tårar, glädje, lycka och tusen andra känslor! Man går igenom dom år efter år! That is the way it is! :)
tack och bock för mig. Nu ska jag chilla på soffan! vänta på att lägenheten vaknar till liv om sisådär 6 timmar!
