varför blev spökena under sängen ersatta med demoner i huvudet?

Ett litet funderingsinlägg idag, eller bara rena fakta. Vem vet!
När jag var liten kunde jag inte gå upp ur sängen förrän mamma kom upp och hämtade mig för att jag var rädd för spöken/häxor/aliens/mördare/demoner och diverse, som fanns under sängen. Jag fick hoppa långt ifrån sängen för att dom inte skulle hinna att rycka tag i benen. Det jag funderar på är när dom demonerna försvinner och istället ersätts med dom man får i huvudet?

När man blir äldre slåss man inte längre med rädslan för spöken under sängen. Man slåss till slut mot sina egna tankedemoner. Det finns inga andra demoner än dom man själv skapar och bär runt på i huvudet och vi (åtminstone jag) gör dom större och läskigare än vad dom egentligen är. Frågan är, hur gör man för att komma över dom? Jag tycks alltid hamna på samma ställe. Jag tar ett steg fram och två steg bak, på ett ungefär. Det sker mig hela tiden. Ibland kan jag tro att jag kommit så långt fram i min process, men sen slår det mig så hårt i maggropen. Jag har inte kommit någonstans alls. Jag står still och trampar upp samma stig som så många gånger förr.
Det är som att gå samma stig fram och tillbaka i flera år. Till slut känner man igen varje gren, träd, sten, kotte, grop och skogsparti. Man lär sig vilka fallgropar man kan hamna i, ändå är det svårt att undvika dom.
Man tycker ju att man borde lära sig, men kanske är det den resan man måste göra för att kunna trampa upp en ny stig så småningom. Vad vet jag!
Men jag börjar bli sliten på att gå den här stigen, den är uttjatad och varenda grop har jag fallit i, flera gånger om. Men på något konstigt sätt lyckas jag ta mig ur just den gropen, men ramlar lika fort i nästa.

Ibland önskar jag nästan att jag fortfarande var rädd för demonerna under sängen istället för dom i huvudet. Kartan i huvudet som jag målat upp, vill jag slänga åt h-vete. Men hur?! och viktigast av alla frågor, hur kom dom dit från första början?
Varför just dom demonerna?
Varför denna rädsla?

Mina demoner börjar bli för starka för mig att kunna tygla.

ljuvliga sommardagar

Vi börjar i ordning med dagarna. Jag har haft ledigt tisdag och onsdag, himmelskt välbehövligt.
Iallafall, tisdag.
Då sov jag ut och drog till Charlottenberg för att träffa Josefine, vi knallade runt på centret och pysslade ordentligt. Blev besök på bland annat, systemet, teknik magasinet, hm osv osv i oändlighet och några kronor fattigare. Åkte vidare till Konsum och köpte jordgubbar och glass! Wunderbar, eller vad?
Njöt på Josefines vad-det-nu-heter-men-kallar-det-altan, i skuggan, rent för varmt för att existera ute i solen med kläder på, då ska man pressa i bikini. Kind of!
Spontana ryck gillas starkt, sagt och gjort, vi drog ner till Söffi och snackade ihop oss efter hennes väldiga utomlandsresa till Grekland. Finns risk för att det blir en resa till Cypern i slutet av augusti, välbehövligt vill jag lova. Hoppas jag isåfall kan slå brännan ifrån Kreta. Frågar mig själv bara, varför fick jag inte mammas skinn för? Uuuhj. En helt underbar dag!

Idag är jag mest nöjd över att jag stekt i solen i några timmar, fixat tvätt och stekt lite till. Älskar doften av cocosoljan som man bara smetar på och vändsteker fläsket flera gånger om! Sommar på det. Jag är även nöjd över att jag inte spenderat en ynka sekund vid tvn idag. Men om jag inte minns fel så har jag inte kollat på tvn på flera dagar... Dom här dagarna har det känts att det är sommar! Håller tummar och tår för att värmen ska hålla i sig! Inte så mysigt om det är 30 + om man jobbar, men ändå, värme som värme. Giller't!

Nu ska jag fixa krubb och dra iväg och träna dubbelpass på patronen. Ska verkligen köra helt slut på mig idag. Det var några månader sen sist jag var riktigt fysiskt utpumpad. Det är dagens delmål.

Och bara för att göra jossi lite mer avundsjuk så lägger jag upp dessa bilder! Usch vad elak jag är nu ;)


+ en låt jag får riktig sommarkänsla av!
Katy Perry – Last Friday Night (T.G.I.F.)

let the outside slowly die.

Okej, då har ännu en midsommarafton passerat. En nykter sådan!
Igår blev det kvällsjobb och sen kasta sig iväg till Töcksfors. Väl framme var det massa folk överallt, och fick gratta Dennis och Josefine. Det är så mysigt med hemmafester, det är dom bästa. Det var trevligt och roligt, allt på samma gång. Jag var tvungen att tänka på refrängen dock, jobb idag så det blev sängen ganska "tidigt" ändå.
Dagen har passerat ganska smärtfritt, chillade hos Hege mellan arbetspassen så det gick ingen nöd på mig. Förutom att hon tvingade mig se på Barbiefilm, bevare mig väl... Det är det enda jag säger, jag känner inte direkt att jag gått miste om något i mina barndomsår :O

Just för tillfället njuter jag av en kall Corona, det tycker jag att jag är värd! Sen funderar jag kring när jag senast åt någonting ordentligt. Jag tror det var onsdag eller torsdag. Dom andra dagarna har passerat utan nån ordentlig mat, inte konstigt om jag är lite hungrig med andra ord. Konstigt hur man kan glömma bort att äta riktig middag sådär. Men sen så heter jag ju även Anki, inte ett dugg förvånad. Det blev inte ens nån riktig midsommarmat, bara nån färskpotät som slank ner, attans! Att gå miste om denna finfina mat. Hualigen! Det ska det bli ordning på nu! Ögonaböj.

Med denna ölen som slinker ner kommer jag förhoppningsvis somna innan jag hinner lägga huvudet på kudden. Typ första gången jag njuter av en öl, men det är bara för att den legat på kylning sen i måndags, haha!
Nu ska jag pallra mig vidare i min uppdatering via facebook, som är ett absolut måste innan man går till bädden för dagen. 

för sent för kärlek ren som snö

Håkan Hellström – För Sent För Edelweiss
Kan vara en av dom allra finaste Håkan-låtarna jag vet.

Torsdag har inneburit jobb och inte så mycket mer har jag hunnit med, orkade kasta i mig en bit kycklingpaj. Allt annat står på standby just nu. Däremot ska jag ta mig i kragen nu och åka till chberg för att lämna ner min halva iphone för att få en ny skärm och lagad. Inte så sugen att kolla på min räkning från reparationerna på min kära saabisaabi. Dyrt som satan i gatan, men vad gör väl det, jag är glad ändå! :) För imorgon är det dags för att träffa Josefine + att det är midsommar! Det är mysigt.

"Man måste dö några gånger innan man kan leva, man måste genom skam, man måste genom drömmar, man måste dö några gånger innan man kan leva." 
Håkan.

det vackra föds i det du gör

En väldigt konstig dag. Idag saknar jag fotbollen, mycket. Laget är som ens familj, en familj som man kämpar med & för sida vid sida. Jag saknar att knyta på mig fotbollsskorna och lattja med en boll. Det där bekymmerslösa tillståndet som uppstår, ens egen lilla bubbla som man existerar i. Jag saknar att kasta mig i backen, i benen på en forward och att förstöra det roliga för dom.
Ja, om man ändå inte hade tränat den 3 april så hade jag varit med där ute nu. Istället har jag en lång uppförsbacke framför mig.
Pappa har fixat nytt gymkort till mig så jag kan börja träna upp musklerna runt knät. Då har jag något att göra, något annat att fokusera på. Det är bra, det är bra för min psykologiska hälsa. Man ska köra slut på sig dagligen genom träning. Då mår man gött!

Nu är jag så trött så jag vet väl knappt vad jag heter. Tämle med skallebank har jag haft sen i eftermiddags! Men det är gött, då vet man att hjärtkontoret arbetar på något sätt iallafall! ;)

"Nobody said that it would be easy, they just promised that it would be worth it"

för att hon är den bästa jag vet

Såhär är det Jossi, jag har ju som sagt inte haft någon dator. Men nu jäklar ska du få ett blogginlägg ägnat till dig och din 20 årsdag! Inte mer än rätt liksom.

Den 16 juni 2011 blev min kära och bästa vän, Josefine Thorin, 20 år! Ett stort Grattis till dig. Flera tusenfaldiga grattiskramar borde du fått på din födelsedag. Dessvärre fick vi inte chansen till det!
Denna människa delar jag allt med, allt mellan himmel och jord. Jag hoppas du fick frukost på sängen och fina presenter! Världens bästa Josefine <3
Du förtjänade en himmelsk födelsedag och det tror jag du fick också, trots att du jobbade på din födelsedag.

Återigen GRATTIS Frugan! :)
Ses på fredag :)             Jag sänder dig denna hjärthälsning såhär i efterhand :)

I owe it all to you

Med tanke på allt som hände imorse så har tankarna slagit mig hårt i magområdet idag.
Jag passerade samma ställe där krocken ägde rum cirkus 5 minuter innan det hände. Då var jag bekymmerslös, tankespridd på vad jag skulle göra efter jobbet och tankarna cirkulerade kring om jag skulle åka iväg och tanka eller inte och hur trött jag var. Det var bekymmerslösa tankar! Ända tills Agneta ringer och är i chock, hon var tredje bil på plats och vad gör man när folk ligger i vägen och på sidan? Hur reagerar man?

Det var här tankarna började kicka in. Allt som har med krockar att göra tar mig tillbaka till den ödesdigra dagen för 14 år sen. Konstigt nog sitter den som etsad på min näthinna. Jag minns sekunderna innan, smällen och chocken. Jag minns den kalla kåren som gick längs med ryggen. Däremot minns jag inte hur jag tog mig ut, fick antagligen hjälp av mamma. Det var dom sekunderna innan smällen som bestämde ödet för mitt liv, min pappa räddade livet på mig. Bokstavligen. Att han hann tänka så mycket längre än vad många andra hinner att göra är helt ofattbart.
När man är 6 år och bångstyrig, då vägrar man sätta på sig bältet och jag satt i mitten. Den värsta platsen av alla. Min kära pappa var snabbtänkt och väjde ner i diket innan det small, men det lyckades smälla rätt så bra ändå. Hade vi hållit vägen hade jag inte suttit här idag. Kanske var det ödet, kanske var det bara så. Det får man aldrig reda på. Men jag vet att jag alltid kommer vara honom tacksam för det. Det finns många stunder man kan tvivla på livet, man kan klaga i all oändlighet, men trots allt det så hade jag inte fått upplevt allt roligt jag hittills idag fått uppleva. Jag hade aldrig fått känna sötman av livets glada dagar. Jag hade aldrig träffat alla underbara människor jag har i mitt liv. Jag hade aldrig fått utvecklats till Anki Nilsson.
Så jag är dig evigt tacksam, pappa.

Jag lärde mig en läxa den hårda vägen. Skriv aldrig sms, pyssla inte med CD'n - gör inte andra saker medan man kör. Kolla på vägen. Livet ändras hastigt och inget sms och ingen låt är såpass viktig att man ska förlora livet över det.

 

big no no

nu har äntligen min vita iPhone anlänt, men inatt när jag kom hem såg jag att mamma hade lämnat in båda datorerna, happy face. eller inte. jag måste ju ha en dator för att kunna aktivera min mobil.. Så ledsen. Så nu sitter jag på Jockes minilaptop vilket är ett litet konststycke i sig bara det. Den är minimal, och då skojar jag inte. Ska försöka installera min mobil genom hans itunes, men det är inte det lättaste. Åååh! Varför ska allt krångla? jag blir så trött.
Men utöver detta gigantiska problem fungerar vardagen ganska smärtfritt, eller ja, hyfsat iallafall.

So long suckers! Nu ska jag kika på Kings speech med millan!
Och josefine, Grattis på din 20 års dag, jag ska skriva ett inlägg om det när jag får tag i en större dator som inte är så krånglig att skriva på! Men GRATTIS iallafall :)

en perfekt tisdag, it's raining

Jag är ledig och det regnar, vilket jag för tillfället tycker är helt ypperligt. För jag får dåligt samvete om det är fint väder och jag inte pallar gå ut och göra nånting vettigt. och idag är en sån dag, jag orkar inte gå ut och göra nånting vettigt. Jag känner för att ligga i soffan all day long och kika på alla kassa serier. Till exempel alla repriser av Vänner.
Jag väntar bara på att dagarna ska gå så jag får min nya leksak på posten, helt precious är den! Denna ska jag skydda från allt, regn och rusk, sprucken skärm och alla elakheter som världen kan utsätta den för. Jag pratar såklart om: Iphone 4!

 

Annars så är det bara en sån dag att jag kan inte höra på pepp-musik. Jag måste sitta och höra på lugna och sköna ballader. Yepp, that's my day.  Inte så pigg med andra ord, haha.

make a big fool out of yourself

Okej, jag funderar på att strejka facebook några dagar framöver och borde ha gjort det hela den här helgen. För attans vad jobbigt det är att se alla studentbilder. Det verkligen plågar en, för allt skoj som hände då och allt därtill. Det fanns ju definitivt en plus och minussida med hela kalaset som kallades studenten. Helt klart! Det har sina för- och nackdelar, så att säga. Därför funderar jag på att strejka, just so you know.

Söndag är enligt mamma en dag då man inte sliter ut sig, och det har jag väl inte gjort idag direkt. Jag jobbade en kortis och sen hem och sov tills två och sen har jag inte gjort så mycket mer än kollat på fotboll. Vilket inte gick vägen för Edas del, men kan inte alltid gå bra heller.

Min pepplåt för tillfället. 

You can stand me up at the gates of hell
But i won't back down

Gonna stand my ground
Won't be turned around
And i'll keep this world from dragging me down
Gonna stand my ground
And i won't back down

Hey baby, there ain't easy way out
Hey, i will stand my ground
And i won't back down

Well, i know what's right
I got just one life
In a world that just keep pushing me around
But i stand my ground
And i won't back down

Hey baby, there ain't easy way out

I don't know where to begin!

För din skull Josefine så uppdaterar jag nu, ögonaböj.
På vägen hem hände följande: lite före Årstad så hälsade en helt främmande cyklist på mig, väldigt glatt. Jag vinkade tillbaka. Jag drack upp drickan som jag köpte av dig och kände mig pepp på allt. Stoppade i Koppom för att köpa snus och sen åkte jag hem. Väl hemma plockade jag ur skräp ur bilen som var full i skräp. Så, nu vet du exakt vad som hänt efter att jag lämnat dig på BodyPower!

Igår var jag och Elsa iväg på balerna i Arvika. Både Taserud och Solbergas bal. Fina par som skred fram i regnet, fina klänningar, fina håruppsättningar och stiliga killar (kan inte riktigt kalla dom för män). Känslorna nästan svallade över lite lätt när man var där, man kände exakt samma känslor som för ett år sen. På ett sätt är det otroligt skönt att det är över och på ett sätt saknar jag den sista tiden så sjukt mycket.. Det är vemodigt!
När det hela var klart så åkte vi till Lersjön samt Flogned och hämtade upp the partypeople, Walle och Elin. Sen fortsatte festen hos Elsa på hennes flickrum med barbapappa (?) och barbamamma (?), haha. Sen rullade partyt vidare i Elsas bil, like always. Bryggan, tog med nytt kött i bilen, det vill säga Jocke och partyt rullade vidare hemåt omkring 4-tiden på morgonen. Jag var hemma halv 5 och då var jag trött vill jag lova.
Satte klockan på ringning ifall att jag skulle "försova" mig till att åka till Töcksfors och Josefine. Men det gick bra, satte sikte på Töcksfors och där käkade vi en underbar lunch! Bakad potatis med skagenröra, uuh vad bra man har't då :)
Nu ska jag chilla vidare och mysa i soffan som jag inte gjort på.... hur länge som helst!
Lägger in en partylåt och taggar inför onsdagen ;)

David Guetta – Where Them Girls At (feat. Nicki Minaj & Flo Rida)

you can run on for a long time..

Det är så varmt! Luften står helt stilla och det går knappt att existera. Därför gjorde jag ett klokt val och tog pappas snygga (eller inte), snabba (okej då..) och stora bil till Mjögsjön och kastade mig i sjön och det var helt sjukt underbart. Känslan efteråt är helt magiskt skön. Ja, faktiskt! och inte särskilt kallt heller.
Varför gör jag mitt bästa tänkande vid sjön? Med bästa tänkande menar jag att absolut tänka på meningslösa saker, som tex "vart går den där bäcken måntro?" eller "undrar varför den stocken ligger där, är det blåsten eller är den lagt så för att man inte ska gå över...?" ja, men ni fattar. Jag tänker helt meningslösa saker och jag njuter av att gå i shorts och barfota över bergen vid Mjögsjön och fundera. Känna gräset mellan tårna! Det är sinnessjukt underbart. Bara så ni vet! Negativa tankar blir som blockerade från mitt sinne när jag är där uppe.
Vilket ger mig en chans att slappna av!

Men nu måste jag dessvärre återgå till mer nyttiga sysslor, såsom att städa rummet, plocka och dona, tvätta kläder och vika tvätt och ikke att förglömma att fylla i timrapporten! Puh, finns att göra, men jag hörde en fågel viska i mitt öra att det är onsdagsmys hos en viss Camilla Högdahl ikväll :)

& om livet är pest, fyllan värmer bäst ;)

En sån där effektiv dag.
Jobbat, träffat Hanne på centret, solat och nu blir det till att göra sig i ordning för fest ikvällinga. Låter finfint eller hur? jotack! Är det inte underbart med sommar så säg, när man går upp halv sju och gradantalet är hela 24 i solväggen. HALV SJU PÅ MORGONEN? sing hallelujah!
Hann med en och halv timme i solen nu på eftermiddagen också, kleta på med cocosolja och dra igång! Det bränner gött.

Ikväll ska Söffi och Wide firas, det kommer bli dunderkul tror jag! :) Hoppas på en riktig brakfest! Ja, en kalasbra kväll med andra ord! Jag ska försöka att inte ge Söffi nån mer hjärnskakning ;) haha!
Och tumme upp på att jag är ledig imorgon :)

för det är vid såna här stunder man känner sig levande

Veckorna bara susar förbi, märker ni det?
Woopsidaaaysi.
Iallafall så var det onsdag igår för er som missade det. Jag tog tillfället i akt och åka till Charlottenberg och shoppa lite presenter och sådär. En studentpresent till Malin som jag tror hon blev glad över. En sten formad som ett hjärta och så stod det "Av hela mitt hjärta..." och det hade jag skrivit ett kort till. Tanken som räknas! Hon blev iallafall lite tårögd, och det tog jag positivt, haha!
Det är såna dagar som igår som jag känner mig levande. När man spontant åker till Torsby, hör på hög musik och åker och hälsar på en kompis som man inte sett sen oktober ifjol. Då har man mycket att ta ikapp, fast det känns som igår vi pratade senast. Vi åt mat och pratade om allt som hänt under året och sen drog vi ner och köpte glass och gick och solade (!). Jag, Anki Nilsson, har för första gången vistas inuti ett solarium. Fick allt lite färg, och det var varmt och skönt. Klockan halv tio på kvällen fick vi det rycket. Spontant och avslappnat! :)
I torsby är det även studenttider så vi drog och kraschade en "bonnfest" i mjukisbyxor. Kändes bra!

När klockan närmade sig 12, då åkte jag hemöver och landade i min säng strax efter 1 någon gång. Tänkte tanken "gud vad skönt med sovmorgon". Men ikke, klockan 07.00 ringde mobilen och Ann-Charlotte frågade om jag ville jobba, och jag säger aldrig nej :) Så jag jobbade ett dagspass, åkte hem och sov och tillbaka igen till 16 och jobbade kvällen. Jag hör lite avlägset hur det klirrar i kassan i juli! :)
Så dessa dagar har varit fina dagar! Tänk att det är ett helt år sen vi tog studenten? Är det möjligt? Vad har hänt? Tiden har bara rusat. Klockan bara tickar iväg. Man får nästan besök av herr Ågren! Terrible.
Hoppas iallafall ni haft en bra vecka såhär långt!
Nu ska jag välförtjänt ramla i säng :)
Seeee ya.