för vi lever alla med känslan att falla

För att komma någonstans i livet måste man riskera att falla, att misslyckas. Vi är alla rädda för att misslyckas med vad vi tar oss för. Vi är rädda för att be om hjälp, fastän det egentligen är tecken på styrka, att ta emot andra människors hjälp. Men det är som att vi är programmerade för att känna "jag ska klara det själv." och visst, ibland är det bra. Man ska kunna stå på egna ben ibland med. Det är en balansgång och även den bästa misslyckas med den balansgången någon gång ibland.

Vad jag försöker få fram är att vi (jag) inte ska vara så rädda för att stå på klippkanten och kasta oss ut mot det osäkra. Man kan inte alltid köra med säkra kort, då kommer vi ångra oss. På något sätt kommer det hålla oss tillbaka. Om man vågar chansa och man inte lyckas så kan man iallafall känna "jag har åtminstone testat..".

Det är bara att prova och se vad som sker!