Igår (snarare några timmar sen) var vi och åt julmiddag än en gång, fast nu med (nästan) hela släkten. Hanne och Linus fattades, men annars var alla där. Det är så trevligt att bara äta middag, prata, skratta så tårarna sprutar åt gamla goda minnen. Det är underbart! Jag älskar't. På något vis blir man så... varm inombords. Eller på något vis var väl kanske fel ordval, men man känner familjens värme och det är otroligt skönt.
Varje jul är det samma visa, pappa äter sig sprängmätt (han är väl kanske inte direkt ensam, men han är värst av oss alla..), sen klagar han på oss, att det är vårt fel att han äter sig så mätt, för ingen stoppar honom. Det är gött med ihållande traditioner, inget förändras på den fronten iallafall. Efter julaftonen äter man julmatsrester i hundra år och man svär att nästa år ska man minsann inte äta så mycket julgodis, julmat osv. Nästa år sitter man där igen, klagar över samma saker. Men det är iaf skönt att vi kan klaga på att man är för mätt, det är inte alla som kan det..
Det är ett fint liv vi lever folkens! :)
Cee-Lo Green – No One's Gonna Love You
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar